...

Det är inte mycket som känns bra just nu... jag känner mig nedstämd, ledsen och deppig hela tiden. Små glimtar av ljus och hopp kommer ibland men suddas snabbt ut av alla mina tankar. Mina dumma tankar... Jag har ingen ork att ta tag i något, jag vill egentligen bara dra täcket över huvudet så fort jag vaknar på morgonen. Jag vill vara mitt glada, lyckliga, hoppfulla jag igen. Som ser möjligheter i allt och som vill göra saker med livet. Men jag är bara deprimerad.. och tråkig.. och ledsen.. och sen likgiltig. Jag är trött på att vara en levande humör-berg-och-dal-bana!

Jag har en sådan stor saknad. Speciellt nu efter det jobbiga. Men jag saknar det som var, när det var bra. Utan bråk och tjaffs. Utan det.. så var det underbart. Utan att jag satte mig i konstiga, jobbiga situationer, val mellan mina vänner... usch, jag har stött bort så mycket på grund av mitt beteende. Det har sänkt mig ännu mer. Men i alla fall, det är många bra minnen bland alla de dåliga. Och att det känns som om jag själv är delaktig, om inte drivande, i att jag mår så dåligt som jag gör idag gör inte saken bättre..

När ska det vända? När får jag må bra igen? Och skratta innerligt, ända ifrån själen igen?
Vad ska jag göra för att på något sätt vända på hela skiten. Vända rätt på allt, komma på rätt spår eller vad tusan som helst! komma någon vart och inte stå still och stampa på samma ställe.

Det enda som något så när håller näsan ovanför ytan just nu är musik...